Sverige - de pedagogiska förpackningarnas förlovade land

Härmed inleds mitt nya sociologiska projekt, som går under arbetsnamnet: Sverige - de pedagogiska förpackningarnas förlovade land, och som kommer att utföras i enlighet med ytterst vetenskapliga och positivistiska metoder, kombinerat med hämningslösa fria associationer. Så här i början är det svårt att dra några större slutsatser, men jag är övertygad om att i takt med att materialet växer kommer man att kunna skönja vissa mönster. Ni får alltså ta del av en vetenskaplig process och får gärna bidra med era analyser och iaktagelser. Målet med projektet är att blotta och greppa den svenska själen och samhällsandan med utgångspunkt i alla dessa förpackningar som fyller vår omgivning och tillvaro. Jag höjer en skål för projektet och inleder med ett citat från Spendrups.

" Jag minns knappt farfars far, Louis Herbert Spendrup, men en sak vet jag: Han hade bryggt Premium Gold precis som vi gör nu. Något fylligare, med balanserad beska och lång härlig eftersmak" - Johan Spendrup, bryggmästare i fjärde generationen -

Mozarts massaker

I en notis i gårdagens DN framgår det att man planerar att börja spela Mozart i högtalarna på tunnelbanestationerna för att minska på buset. Undrar om de sett en film som heter A Clockwork Orange?

Mitt iskalla IKEA-land

IKEA

Här bor jag alltså, i ett iskallt IKEA-land, omringad av Iskalla Klonade Eregerande Atomer. Egentligen är det ganska skönt att bo i en steril, tom och vit omgivning. Det finns liksom inga onödiga detaljer som fångar min uppmärksamhet. Istället svävar jag och mina tankar obehindrat omkring i rymden, utan att fastna i ett nät av vardagliga petitesser och dinglande julgranspynt.

Rädslans rötter och riskhysterin

" Den moderna människans rädsla tar avstamp i föreställningen att det inte finns någonting bortom döden. Det är i höggrad den sekulariserade människans rädsla" - David Eberhardt -

Ack denna rädsla för döden som gör att vi inte vågar leva. Tacka vet jag fatalister.

Pluto är inte en planet

Under den gångna veckan har jag stött på två intressanta nyheter, båda med anknytning till forskning och vårt underliga universum. För det första har forskare kunnat identifiera mörk materia. Detta innebär att det finns något sådant som mörker, d.v.s. mörker får en egen existens och är inte längre endast ickenärvarande ljus som man tänkt sig tidigare. Den andra nyheten gäller Pluto. Pluto är inte längre en planet, eller har egentligen aldrig varit det enligt vissa forskare. Intressant. När anser forskarna att människan inte är en människa, eller aldrig varit det? Väntar med iver på Plutos renässans.

Virtualitetens välsignelse

Virtualiteten är en välsignelse, eftersom den möjliggör en existens bortom tid och rum. Detta kan i bästa fall bidra till ett försvinnande av människans dödsångest, denna egenskap som gör oss till individer med en insikt om att vår existens inte är evig. Mänsklighetens existens är ju de facto en liten parentes i universums historia, om man t.ex. jämför med dinosauriernas ca 10.000.000 år långa besök här på jorden. Det är denna insikt och denna ständiga dödsångest, denna olidligt tysta rundgång, som utgör distinktionen mellan människa och bananfluga.

Inledningen på en virtuell verklighet

Här inleds då alltså min virtuella verklighet och med det får min existens en ny dimmension. Vad denna blogg kommer att innehålla har jag ingen aning om. Tiden visar. Jag antar att det kommer att röra sig om funderingar som existerar bortom tid och rum och om vardagsrapporteringar med en mycket stark anknytan till både tid och rum, d.v.s. livet i Lund.

Att söka är att fly.
Att låta sig bli uppsökt,
det är mod.