Våra paradoxer gör oss mänskliga

Jag var just på en otroligt effektiv och lyckad shopping tur i stan. Hittade allt jag behövde. Köpte från HM en snygg, simpel blå huppare för 200kr och en blå t-shirt för 50kr, båda riktigt snygga, fin blå färg, just sådan jag sökt. Kvaliteten kan man ju såklart ifrågasätta om man vill, och etiken för den delen också. Jag gick också till Tiger (halpis krääsä budega med allt billigt från himmel till jord). Där hittade jag en telefonladdare för 20kr, ett par svarta avklippta fingervantar för 10kr och ett stort grönt ljus för 10kr. Allt sånt jag behövde. Än en gång är både kvaliteten och etiken tvivelaktig, men jag har nu aldrig påstått mig vara världsförbättrare och int har jag råd att ständigt vara etisk, även om jag sku villa. Väntar bara på att HM skall göra sina egna palestina sjalar, det sku vara så galet och typiskt för dagens anda. Men jag är nöjd med mina köp. Och jag måste ju erkänna att lite shopping även lyser upp min dag här i ruskiga mörkret. Det gör den, även om jag är mycket medveten om och kritisk till kommodifieringens effekt på identiteten och tillvaron, men ibland måste man strunta i om det är galna saker som gör en lite glad för stunden och bara följa de inneboende drifter som söker denna temporära glädje. Man måste ibland strunta i vad som gör en glad och koncentrera sig på att vara glad, obereonde av metoderna. Det här är såklart en farlig balansgång och kan användas som ett sätt att rättfärdiga all möjlig skit, men om man bara är medveten om vad man håller på med, och inte låter det ta över hela ens liv, så tycker jag väl man kan göra det. "Vi är ju bara små människor som försöker leva våra liv och ha det lite trevligt tillsammans", som det konstateras i Sånger från andra våningen.

Herregud nu låter det här som ett försvartstal för att jag shoppat i HM, det var inte så jag menade det. Utan jag bara spontant funderade lite kring de dissonanser och ambivalenser som uppstår mellan allas våra värderingar och handlingar. Jag tror det är helt normalt, eller ska vi säga mänskligt. Jag har sagt det förut; en människa som inte är paradoxal är inte mänsklig. Jag tror starkt på det här. En människa som ständigt motarbetar sina paradoxer blir lätt en mekanisk etikrobot.