Mac-frälsta jublar - Microsoft fick smisk av EU den här veckan. Jätteböterna för att jätten missbrukat sin monopolställning står fast. Men avogheten går mycket djupare än ekonomisk etik. Där de sakliga argumenten mot PC tar slut öppnar sig en ocean av sakralt begär.
De finns mitt bland oss - i vår familj, bland våra vänner och hemma framför spegeln. Vi är omringad av upplysta ansikten som förtrollat stirrar in i vita skärmar med tomma blickar, i förhoppning om att bli frälsta, på jakt efter en djupare mening. Jag talar om Apple-renässansen som började i slutet av 1990-talet och som lett till att de mest dedikerade användarna av Mac-datorerna avgudar sina maskiner så mycket att det nästan fått religiösa konnotationer. Jag frågar mig: Kan teknologin skapa transcendens? Håller iBooken på att bli dagens Bibel?
De hängivnaste anhängarna av Apple -konstnärer av olika slag som traditionellt ansetts vara apostlar för det andliga – tenderar att ha en mycket personlig relation till sina Mac-datorer. Macen utgör en del av deras identitet, och mer än så.
Varför använda en Mac? Varför är Mac bättre än PC? När jag frågar Mac-användarna det här är de ofta redo att på momangen och med enorm emotionell laddning ge inövade svar, nästan som om de skulle känna sig kränkta av frågorna. Dessvärre känns det som om de sällan är kapabla till att komma med riktigt övertygande argument. Deras svar lämnar ofta en känsla av obearbetat tvivel, dolt bakom en glänsande, vit yta, alltså fasaden för Mac-kultens diskursiva domäner.
Följaktligen handlar valet av Mac egentligen inte så ofta om pris eller prestanda. Istället får jag ett starkt intryck av att de främsta motiven är irrationella och baserade på en stark övertygelse som saknar logik och förklaringsförmåga, likt religioner.
I ett samhälle präglat av sekularisering och atomisering uppstår ett enormt behov av att skapa något sakralt ur det sekulära. Vi drivs av begäret efter en fast och trygg kollektiv famn, och vi hungrar efter att skapa mening i livet. Det här gäller även de nästan fanatiska Apple-supportrarna. I deras världsuppfattning upphöjs STEVE JOBS till något humanistiskt och gudomligt, BILL GATES representerar det sataniska och giriga, Mac är Jesus, iBooken är Bibeln och iPoden är den heliga Graalen. Och tänk på Apples logo: det tuggade äpplet. Det kunde inte vara tydligare än så.
Jag menar att de mest lojala, ja nästan fanatiska Mac-användarna kan jämföras med nyreligiösa rörelser eller fundamentalistiska sekter. De väljer att se Apple som något utöver det normala; ett transcendent fenomen av religiös karaktär. Även om ett sådant tänkande saknar logik, finns det en logisk förklaring till det: Den här semireligiösa förnimmelsen ger människorna en gemensam kollektiv tillhörighet i en tid av ontologisk osäkerhet.
Dags att stänga min iBibel för idag. Sov gott min vita skyddsängel, jag vet att du vakar över mig och skyddar mig mot alla djävulska virus som vill åt min renade iSoul. Även jag har blivit frälst. Även jag har blivit indoktrinerad.
(publicerad i Volt nr 38 2007)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Jag är imponerad måste jag säga. Verkligen inte ofta möter jag en blogg som är varje uppfostrande och underhållande, och låt mig informera dig, du har fått träffa huvudet på spiken. Ditt koncept är enastående, svårigheten är en sak som inte är tillräckligt folk talar intelligent om. Jag är väldigt lyckligt att jag snubblade hela denna i min söka efter något om detta.
Post a Comment