Ariman den onda

De gångna veckorna har jag spenderat en hel del tid drickandes kaffe/öl, läsandes eller spelandes schack på Café Ariman. Det är ett café på dagen och en bar med a-rättigheter och dj:s på kvällen, med en unik stämning. Det är något fängslande i den här platsen, ja man blir nästan beroende. Jag skall i följande rader försöka fånga känslan av denna atmosfär.

Det surrealistiska Café Ariman, där intellektuella invandrare spelar schack mot sig själva, fatalistiska flanörer fångar flugor medan anorektiska gothflickor smuttar på sin kaffe och den självmedvetna personalen spelar hillbilly country eller orientalisk schlager i takt med den puttrande kaffekokaren och klirret från glas. Det finns ett sug i den här atmosfären, ett sug som skulle kunna få mig att mödolöst stanna här ett helt liv. En atmosfär som frammanar kofeinisten, dagdrömmaren, tidsdödaren och tjuvlyssnaren i mig. Café Ariman är en hyllning till främlingsskapets och den brokiga skarans solidaritet, och jag är blott en slav av min fascination för den onde Ariman.

Ormus och Ariman, två makter i den förislamska dualistiska persiska religionen, som eventuellt grundades av Zarathustra på 500-talet f. Kr. Ormus är den goda makten, Ariman den onda.