www.antiglobalisering.gud vs. livet är lokalt

Marknadsekonomi och nyliberalism är mer eller mindre det samma som kapitalistisk anarki, konsumtions anarki, anarkistisk konsumtion. Både konsumtion och anarki ignorerar moralen och skiter i individens integritet, dom ser inte heller någon skillnad mellan den offentliga sfären och den privata sfären. För övrigt är båda oberekneliga i sin respektlöshet och självgodhet.

Kapitalismen och anarkin driver ständigt närmare varandra, vilket resulterar i att båda lider av identitetskris kombinerat med medelålderskris. Titta bara på alla anti-kapitalist demonstrationer fyllda av ungdomar i anarkist uniformer, köpta identiteter och kommodifierade värderingar, där vandrar de pseudomålmedvetet, självbelåtet och självbedrägligt i sina Converse tossor precis som manekänger på en modeshow, funderandes mera på hur de ser ut än på vad de demonstrerar mot, ja eller var det för, nej emot, nej ingen kommer ihåg, det är så svårt att komma ihåg och så lätt att glömma.

Antiglobaliseringsrörelsen är skenhelig och paradoxal. Man färdas med flygplan härs och tvärs över kontinenter för att demonstrera mot den förödande globaliseringen. Man upprätthåller diskussionsforum på internet där man diskuterar de hemska följderna av den teknokratiska globaliseringen. Men antiglobalisterna glömmer bort hur beroende av globalisering och dess frukter de själva är. Utan globaliseringen skull det vara omöjligt för dem att existera som en transnationell rörelse, de sku egentligen inte kunna existera överhuvudtaget. Dessutom påminner antiglobalisternas retorik delvis om nationalisternas resonemang.

Vi lever i en värld av ökad polarisering mellan fundamentalister och sekularister. Men vi lever också i en värld där allt flera människor slutat tro på existensen av en Gud. Fortfarande behöver vi människor dock någonting att tro på, något heligt att bygga vår tillvarom på. Om inte Gud så kanske Satan, terrorister eller nationalstaten. Tron på en gemensam fiende förenar oss, är grunden för vår egen idenitet och ger meningen åt livet, precis som religion eller nationalism. Globaliseringen fungerar både som Gud och som Satan för människor. Detta berättar något om hur total och skitsofren Globaliseringen är. Globaliseringen har ett Janus ansikte. Precis som Gud går det inte att se eller ta i Globaliseringen. De båda är någonting man endast känner, mytomspunna metafysiska fenomen, med skrämmande verkliga och konkreta konsekvenser. Globaliseringen är vår tids Gud och Satan i samma skepnad. Jag tror inte lika mycket på Gud som på Globalisering. Vem är vår tids Jesus? Bill Gates? Bono? Internet?

Utan globaliserade medier skulle vi aldrig få en semi- helhetsbild av världen (om nu något sådant är möjligt), aldrig ha en uppfattning om vad som försigår bortom horisonten. Globaliseringen ger oss i bästa fall ett fågel perpsektiv, eller snarare ett satellit perspektiv. Det är för enkelt att påstå att globalisering enbart leder till homogenisering, eftersom det i samma utsträckning leder till heterogenisering och hybridisering. Världen är inte längre en hög av slutna konservburkar liggandes hullerombuller omedvetna om varandras närvaro. Världen är istället en enda stor konservburk fylld med en muterad gryta som lever sitt eget liv.

Den explosionsartade expansionen av begreppet globalisering är i sig själv det främsta beviset på att globaliseringen existerar. Men trots det tror jag att livet är lokalt.