N.I.M.K. - Not In My Kitchen

Helt galet!!! Det är som ett slagfält i köket för tillfället. Man ryms knappt in. När jag sku laga mat var köket fyllt av en hel koloni kineser som lagade mat och snackade på som attan. Kinafenomenet har helt tydligt nått mitt kök. När jag sedan skulle diska hade det ännu kommit lika många spanjorer till som kolonialiserade hela köket helt enligt deras egna syften. Jag kännde mig ganska ensam som nordbo mitt bland dessa två väldiga student diasporan. Jag tror och hoppas det är ett undantagsfall, för det blir nog ganska jobbigt att vistas i köket när det är så fullt. Tänk dig 10 spanjorer och 10 kineser som alla ska delta i matlagningen och babblar på. Det är kaos, total anarki.

Jag är fullkomligt övertygad om att en viss nivå av diktatur är nödvändig i alla hushåll. Men att övertyga spanjorer och kineser om att diktatur inte är kategoriskt av ondo, det blir minsann inte lätt.

Både kineser och spanjorer är på något sätt så omständiga i sitt kockande. Dom kockar alltid i grupp och är ganska ineffektiva, eftersom dom snackar så mycket. Men jag antar att maten har en viktig kulturell position och fyller en central social funktion inom dessa båda kulturer, till skillnad från nord europa. Deras tendenser att sprida ut sig och ta mycket utrymme kan väl också härledas till deras historia. Kanske jag borde vara mera kulturrelativistisk och uppskatta mitt nya mångkulturella kök. Helt tydligt präglas jag av en viss nivå av N.I.M.K., dvs. Not In My Kitchen inställning (en motsavrighet till det kändare N.I.M.B.Y. : Not In My Back Yard - inställningen). Men ett kök är ett kök är ett kök, var än du befinner dig. Och om någonting här i världen är universellt så är det kökets funktion. Där skall man kunna laga mat. Punkt.