Det talas om rätten till att leva. Men utöver det finns en annan lika grundläggande rätt, nämligen rätten till att dö. Egentligen hänger dessa båda ihop. Jag menar rätten till att leva innebär ju att man bestämmer själv över sitt liv, dvs. man bestämmer själv om man vill leva eller dö. Att leva skall inte vara en plikt som man fullföljer för att behaga andra. Trots detta berövar man dagligen människor friheten till att välja om dom vill leva eller inte, genom att förhindra självmordsförsök. Varför gör vi så?
Är det egoism?
Är vi rädda att bli lämnade ensamma?
Är det den protestantiska moralpolisen i oss som inte vill att någon skall komma lätt undan, och därför blockerar alla genvägar?
Är det rationalisten i oss som endast ser individen som en tillgång till ökad produktion och konsumtion, blott en obetydlig byggkloss i en offantlig konstruktion, och därför inte vill avstå ?
Är vi rädda för att människor skall inse att självmord kanske trots allt inte är en så dum idé, och att denna idé skapar en dominoeffekt som slutligen tömmer jorden på alla människor?
Och är det nödvändigtvis dåligt?
Rätten till att dö är lika grundläggande som rätten till att leva. Och att leva är inte synonymt med frihet. Ibland ger dig döden mera frihet. Eller åtminstone frid.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment