Enligt en undersökning som gjordes i vintras är danskarna världens lyckligaste folk. Gatubilden i Nørrebro, en av Köpenhamns invandrartätaste stadsdelar, är levande och fylld av olika kulturer. Parabolantennerna och de danska flaggorna samsas om fasadutrymme i tillsynes harmonisk samexistens. Men bakom fasaderna finns det problem. De senaste månaderna har här utspelat sig en hård kamp mellan invandrare och MC-jäng. Många har blivit offer för skottlossning. Situationen har blivit inflamerad. Handeldvapen och skottsäkra västar har blivit vardagsmat och polisen patrulerar regelbundet.
Men det här är bara toppen på isberget. I botten ligger den starka nationalism och främslingsfientlighet som redan länge bubblat under ytan i Danmark. Nu börjar det koka över för att man aldrig riktigt vågat lyfta på locket. Att blanda olika människor är aldrig oproblematiskt - främlingsfientlighet uppstår inte i ett vacuum.
I den senaste tidens debatt om finlands invandringspolitik har man gjort samma fatala misstag. Man har försökt tysta ner en stor del av de invandrarkritiska rösterna, just genom att hålla locket stängt. Många av dessa kritiska röster kommer från de förorter där invandringen i högsta grad är en vardagsrealitet. Att inte ta dessa åsikter och erfarenheter i beaktande, att inte lyssna på vad de har att säga, skapar en tickande tidsbomb.
Vi vänder ofta blickarna mot våra nordiska grannar för att se hur de handskas med invandringsfrågor, och vi har mycket att lära oss av dem. Men att tro att vi kan låta dem göra alla misstag och själv undvika problemen genom att avvakta några steg bakom är orealistiskt. Det är ingen slump att det förekommer jängkonflikter i Danmark eller att nynazismen är så utspridd i Sverige. Ett mångkulturellt samhälle blir inte ett demokratiskt samhälle per automatik, utan leder oundvikligen också till konflikter och kulturkrockar. Allt har sitt pris. Att enbart se invandrare som en resurs för vår arbetsmarknad eller som ett exotiskt inslag i gatubilden är naivt och ohållbart. Om vi vill leva i ett mångkulturellt samhälle måste vi vara färdiga att tampas med kulturkrockar och möta konflikter. Inte minst de som finns mellan oss finländare.
Om vi vill att vårt framtida Finland blir ett mångkulturellt samhälle, utan de problem som vi nu kan se i Sverige och Danmark, får vi inte tysta de kritiska rösterna, utan måste tillåta en hälsosam kritik. Stänger man in problemen exploderar de förr eller senare med en ökad kraft. Kritik är inte rasism. Kritik är en del av den deliberativa demokratins hörnstenar. Utan ett öppet demokratiskt samtal kan vi glömma all mångkulturalism. Dialog är en förutsättning för ömsesidig förståelse och bygger på rätten till att ha olika åsikter, rätten till att kritisera. Om vi finländare inte kan föra en förnuftig dialog sinsemellan, hur skall vi då klara av en dialog över kulturella och etniska gränser?
No comments:
Post a Comment