Kollade just Das Boot, en 261 minuters utdragen, klaustrofobisk, mörk, och tunnelformad odyssé i det infernaliska krigets galenskap. Jag tycker mig skönja vissa paraleller till Mörkrets hjärta, samma tryckande stämning, samma fåordighet, samma intensiva vansinne, samma resa in i mänsklighetens dunkla hålor, fast när det gäller Das Boot ett ännu mera outtalat, om än dock mycket närvarande budskap.
Trots att det var frågan om director's cut versionen, så är den inte när på så olidligt lång som fullängdsversionen som monotont mal på i mäktiga 318 minuter. Men det är just detta monotona malande, det klaustrofobiska knarret från skråvet och den spöklika besättningen som vacklar på vansinnets brant, som gör att man själv inte förmår andas och trollbinds av fruktan. Man blir fullkomligt utmattad av denna film.
Nu skall jag sjunka ner i min djupa säng, låta mig bäddas in av det tjocka mörkret, höra knarret från sängens skråv och hypnotiseras av det ödesdigra ekolodets rytmiska piip.....piip.....piip....som om det vore mitt hjärta.
No comments:
Post a Comment