En dialog mellan en förvirrad människa som söker sig själv och en försvunnen katt som söker frihet

människan: - var är du min katt?

katten: - vad fan ångår det dig?

m: - men du är ju min katt, jag vill ha dig tillbaka

k: - va fan, jag är inte din katt, jag är inte någons katt. Jag är inte någon jävla hund som sitter på kommando och juckar mot lyktstolpar

m: - ja men jag saknar dig

k: - du saknar förnuft

m: - men kan du inte komma tillbaka till matte så han får paija dig och höra hur du spinner

k: - tänk om du sku ta och lyssna på hur det spinner på tomgång i ditt huvud, du är ju patetisk

m: - du är grym

k: - ja det är väl det som gör mig mänsklig och därför jag ville bort från ditt förbannade fängelse där jag ständigt förlöjligades och tvingades äta fisk. Jag hatar fisk

m: - men jag lovar att du inte behöver äta fisk någonsin mera om du kommer tillbaka

k: - idiot, det behöver jag inte nu heller, nu när jag är fri

m: - ja men vem skall jag nu älska när du inte finns här

k: - kallar du vårt förhållande för kärlek? Det var ju för fan ett slav- ägare förhållande, på sin höjd kunde det tolkas som en icke ömsesidig sadomasochistisk kärlek. Du får hitta någon annan som du går omkring med i koppel och som skiter på bestälning

m: - ja men jag sitter ju här med kopplet runt min egen hals, vi kan byta roller

k: - För det första tror jag att vi redan bytt roller och för det andra så: I'm not in to that kind of shit. Häng dig i det där satans kopplet. Kanske du hittar dig själv, om det nu finns något att hitta

m: - Men kan du inte komma hit och paija mig, lyssna på mitt tomma huvud som spinner, gå ut med mig i koppel enligt minutiösa scheman. Ge lite struktur och mening åt mitt liv

k: - skärp dig människa, du skämmer t.o.m. ut hundarna. Oberoende om jag är slav eller ägare kommer jag ju att vara lika bunden till dig, och det är något jag vill undvika

m: - men lilla misse du kommer inte att klara dig ute i människornas grymma värld

k: - såvitt jag vet kännetecknas människornas värld av en hänsynslös och brutal djuriskhet, där dom stora äter dom små och där all solidaritet är försvunnen. Detta passar mig utmärkt. Jag har alltid gillat småfåglar, och vad beträffar solidaritet så är det bara hundar som visar en sådan imbecill, löjlig och kategorisk solidaritet. Hunden är människans bästa vän för att hunden p.g.a. av sitt patetiska habitus tagits ifrån sitt status som djur och därför inte har någon annan vän än människan. Människan står alltså lägre i rang än hunden, eftersom det är hunden som väljer att vara vän med människan och inte tvärtom.

m: - men kan vi inte vara vänner

k: - nix, jag umgås inte med hundar alltså umgås jag inte med människor. Du får lov att hitta någon annan, t.ex. hunden i dig själv. Adios, jag åker till Egypten