Korrekta och felaktiga generaliseringar som samtidigt aldrig är helt helt korrekta eller felaktiga

Här i Sverige lever jag på något sätt upp till myten om den tysta inåtvända finnen, även om jag inte anser mig vara en typisk finne, vem gör nu det? Men här blir jag väl en typisk finne, fast en diffus sådan, eftersom jag är finlandssvensk, något som verkar vara obergripligt för de flesta. För det mesta frågar människor mig om Nokia, Conan O'Brian, Jari Litmanen, Vodka och Kekkonen. Dessa är liksom grundpälarna för den Finlands identitet. Svenskarna känns mera sociala, omtänksamma, självupptagna och mödolösa än vad jag är van vid att finländare är. Rödbergets trendfinnar är ett undantag, eftersom de försöker vara så svenska och har de sociala och ekonomiska förutsättningarna för att leva som harmoniska flanörer. Kanske jag borde räkna mig själv in i denna grupp? Nej satan jag är ju ändå ursprungligen Hangöbo och det är någo helt annat. Hangöbon i mig är den tysta, vindtåliga, vattentäta fiskaren på öppet hav med öppet sinne, bra balans och som ingen storm kan rubba. Antagligen begår jag själv misstaget att generalisera för mycket. Men som man ofta glömmer finns det korrekta och felaktiga generaliseringar, samtidigt som inga generaliseringar är helt korrekta eller felaktiga.