Muskel kapital

Muskel kapital
Jag har funderat på den manliga kroppen och dens koppling till manlig identitet. Jag är väl inte längre en pojke, utan snarare än ung man (hur länge är man en ung man?). Men vad är det som definierar mig som man. Det första man tänker på är åldern, men den har egentligen ingen betydelse, eftersom om jag går omkring på stan så vet ju ingen hur gammal jag är. Därför måste det finna något annat som gör att omgivningen uppfattar mig som man (vilket är ett rent hypotetiskt antagande från min sida). En viss mogenhet och ett vuxet beteende kunde man tänka som orsaker till att man definieras som man. Men som vi vet så är det ju ganska få som lyckas bli mogna och kloka, och ett vuxet beteende är ofta mycket idiotiskt och barnsligt. Så svaret ligger inte heller på det intellektuella planet. Och inte på det emotionella planet, eftersom barn ofta är mycket bättre på att uttrycka känslor. På något sätt indikerar det här att det finns ett manligt habitus som förenar alla män, genom att upprätthålla en distinktion till kvinnor, pojkar och gubbar. Detta manliga habitus, hävdar jag att kommuniceras mycket tydligt genom kroppen. Således börjar vi närma oss svaret.

Jag tror nämligen att det är kroppen, dvs. den manliga kroppen som en form av förkroppsligat habitus, som är grunden för den manliga identiteten. Vissa hävdar säkert att det är jaktinstinkterna eller det mordiska raseriet som är fundamentet för manlig identitet. Men jag tror inte riktigt på det här. Jag tror vi har svaret rakt framför oss i den konkreta manliga kroppen som består av muskler, blod och vävnad. När jag talar om den manliga kroppen är det självklart frågan om en idealtyp och det finns säkert många variationer av manligt habitus. Men det finns de facto två idealtyper:

1. den traditionella muskulösa arbetarkroppen som utstrålar styrka och virilitet.
2. den mera moderna feta kroppen, med den överdimensionerade buken som främsta kännetecken. Denna kropp är lika manlig som den första, för att den signalerar att man har pengar, att det intellektuella är viktigare än det kroppsliga. Även den här kroppen ger, likt den muskulösa kroppen, mera volym, vilket ofta tolkas som respektingivande på fältet.

Men i dagens senmoderna samhälle menar jag att det har skett en förändring gällande den manliga kroppen. Det sker en allt större polarisering och radikalisering mellan de muskulösa och de feta. Dessutom har de gamla rollerna kastats om. Nu är det dom med stora tillgångar till kapital; ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital, som tränar mest. Varför? Jo för att med en vältränad kropp signalerar man att man är kompetent, ambitiös, effektiv och målinriktad. Dessa är alla det senmoderna samhällets största dygder. Följaktligen har det uppstått ett muskel kapital. De nya arbetarna däremot, blir bara fetare och fetare pga. av deprivation, apati och alienation. På det här sättet blir den feta kroppen ett stigma som fängslar individen i en ofördelaktig position. Det kan alltså konstateras att en cirkel har slutits. Än en gång lever vi i ett samhälle där muskler ger makt, precis som våra förfäder under stenåldern.